#viktigtpåriktigt – även för vuxna – Del 1

Det pratas mycket om fortbildning inom IT och IKT i skolans värld. Självklart behöver vi det, inget snack. Men…

Och det är inte lite som krävs av pedagogisk personal för att kunna nyttja dessa verktyg för att nå maximal nytta i dagens skola.
Att kunna hantera video, bild, ljud, bloggande, skrivande, bokmakande mm och allt kring detta, kräver en hel del rent praktiskt, förutom att knyta dessa aktiviteter till kursplaner och måluppfyllelse.

Samtidigt som vi nyttjar dessa samtida verktyg jobbar vi hårt på att göra arbetet viktigt och på riktigt för våra elever. Att låta elever jobba djupare med rikt innehåll och längre med färre uppgifter och att dela detta och ta deras arbeten ut från klassrummen in i verkligheten med riktiga mottagare, både under processen och efter.
Vi tittar på bl a Hattie, NESTA-rapporten och forskning om framgångsrik pedagogik och det guidar oss till olika aktiviteter som påvisar resultat för eleverna.

Så hur tacklar vi problem med fortbildning och möjliggör pedagogers arbete med digitala, pedagogiska verktyg? Kanske genom att anamma lite ”på riktigt” även här. [Att det pedagoger gör varje dag är viktigt behöver vi nog inte ens vidröra.]
Att slipa ned trösklarna för användandet av IT, innovation och utveckling är av yttersta vikt. Vi kommer aldrig [man ska aldrig säga aldrig] kunna skicka pedagoger på kurser i allt så vi behöver verktyg som har låg komma-igång-tröskel.

Ett enkelt och effektivt val är att plocka in och använda sig av ”konsument-IT”. Sådant som faktiskt används i ”den riktiga världen”. Vad använder vi hemma när vi inte jobbar i skolan? Vad kan vi ha nytta av utanför pedagogrollen? Ska vi lära oss någon stängd lärplattform som bara existerar i skolan och blogga där, eller ska vi köra en öppen WordPressblogg som jag även kan ha nytta av i mitt privata liv? Hos oss så hade vi redan, när vi drog igång vår blogg-era på Årstaskolan, flera pedagoger som hade egna musikbloggar, fotobloggar eller personliga bloggar. Vips, så fanns där redan flera lärspridare innan vi ens börjat. Och efter vi introducerat dessa bloggar, startade även några egna privata bloggar utanför skolan. Med samma system som vi nyttjar i skolan. Riktiga tjänster som pedagogerna hade nytta av både professionellt och privat. Två flugor i en smäll.

En annan stor händelse var även när iPads introducerades på skolan. Hur många hade inte redan iPhones? Eller andra typer av touchbaserade smartphones?
Tröskeln att komma igång med verktyget var redan nedslipat och många hade redan jobbat med många av de produktiva, enkla appar inom ljud, musik, video och bild som vi idag använder dagligen. Och alla appar som används inom skolan kan lätt köpas och användas privat. Återigen hade vi en massa lärspridare som kunde ledsaga sina kollegor.

Kan ni själva komma på några gamla skelett som ni skulle vilja kasta ut? Eller skulle ni själv välja de system och verktyg ni har på er skola privat?

Jag har jobbar med IT inom skolan i snart 14 år och inte sett på maken till utväxling som dessa vertyg vi använder ger. Det vill säga de ”konsument-IT”-verktyg vi använder. Vi har faktiskt lärare som nästan avskyr IT, men som aldrig skulle kunna skiljas från sina iPads som de jobbar med dagligen tillsammans med sina elever. Krångliga gamla IT-system har blivit synonymt med IT.

Klart att vi kommer behöva administrativa ”kassaskåp” där vi förvarar viss typ av information, men se till att i alla andra fall välja ”på-riktigt-tjänster” och verktyg som gör att ni snabbt kan komma igång, med låga trösklar och högt i tak. Krydda det med andra framgångsfaktorer som ex dela-med, samarbeta och samverka. Inspirera varandra och er själva. Då kommer det explodera.

Jag lever och verkar i en sådan skola nu. Det är jag riktigt glad för. Och det känns som om vår resa precis har börjat.