Jag tror det finns ett svårare svar på denna enkla fråga och den här posten är egentligen en sådan som det bär mig emot att skriva.
Men ibland blir jag lätt irriterad när en massa människor har bombsäkra åsikter om vad vi ska ha för typ av tekniska verktyg samt vad vi ska lära våra elever kring dessa.
Typ:
Det räcker med det billigaste skiten med lite linux på. Mer än så behöver inte eleverna.
För att ta det från början, så har jag jobbat med IT i skolan i 14 år snart. Från början som IT-tekniker där jag byggde ihop våra datorer för att få bästa (lägsta) pris. Idag är min titel IT-pedagog, där jag ser mig själv som bryggan mellan teknik och pedagogik. Jag utbildar personal, spånar idéer, jobbar med skolutveckling och bygger en massa webbtjänster och sajter till oss på Årstaskolan.
Ute i ”den riktigt världen” och även inom skolvärlden så debatteras det ofta och hett om vad vi i skolan ska använda för typ av verktyg. En del tycker att vi ska använda det billigast möjliga, eftersom vi inte gör annat än att skriva lite på dessa maskiner och ibland kanske skicka ett mail. En del har principstarka åsikter om att man ska sky allt med Äpplen på som pesten och att man tydligen låser in sig själv och sitt liv i detta. Vissa avskyr öppen mjukvara och andra avskyr något annat. Så hur hjälper det oss i valet av pedagogiska verktyg för att få våra elever att nå bättre resultat, känna en större lust för att lära eller få fler möjligheter att uttrycka sig med? Inte på något sätt! Speciellt eftersom det sällan finns någon pedagogisk förankring i dessa åsikter.
Det viktigaste för oss är vem tekniken är till för och vad syftet med den är. Dessutom är tekniken i första hand är ett verktyg. Åsikter som att ”jag tycker att” och ”för mig så är det” går bort. Vad funkar bäst för våra elever och personal som stöd för den pedagogik vi bedriver? Det är frågan.
Utgångspunkten är att när våra 6-åringar går ut 9:an är det år 2023. Efter detta så ska de gå gymnasiet och sedan kanske högskola eller dylikt. Har vi tur kommer alla ut på arbetsmarknaden runt 2026-2029 eller senare. Att lära sig kortkommandon eller program som Word eller ”det som är standard på arbetsmarknaden” eller annat är så långt ifrån vad vi tycker är viktigt. Det viktiga är ju att de i så fall kan skriva och i sin tur ordbehandla och kunna uttrycka sig på ett bra sätt. Om de kan specifika ordbehandlingsprogram som ex Word eller ej är oviktigt. Det är ju inga problem att lära sig, om det ens finns längre.
Vad jag däremot ser, som är helt fantastiskt, är hur våra elever älskar att skriva, fotografera, filma, göra radio och överlag uttrycka sig i alla möjliga olika kreativa former. Inom alla möjliga ämnen. Mer än innan vi hade tekniska verktyg. Och framförallt på flera sätt. Att dessutom kunna göra detta publikt och få riktiga lyssnare, läsare, tittare från hela Sverige och världen betyder väldigt mycket. Och för att på ett effektivt sätt kunna jobba multimodalt, kräver det rätt sorts verktyg.
Anledningen att våra elever kan jobba på det sättet just nu är för att vi valt ett lättillgängligt, enkelt men ändå kraftfullt, multiverktyg som både elever och personal trivs att arbeta med.
Vi har i dagsläget ca 500 ipads och det verktyget har satt fart på så mycket skolutveckling och pedagogiskt arbete hos oss, som jag inte ens vågat drömma om. Vi har fått med oss personal som knappt vågat använda IT, som idag är helt omvända. Helt plötsligt så har IT kunnat bli en integrerad del av pedagogiken, vilket är huvudsyftet. Fick jag själv välja idag vilken utrustning oavsett pris skulle jag välja iPads till alla. Med det sagt behöver det inte vara så om ett eller två år. Något bättre lurar alltid runt hörnet. Men just nu är iPaden som en swiss army knife och i stort sätt lika enkel att förstå sig på. Den gör en massa på ett enkelt sätt och tillräckligt bra sätt och kräver dessutom knappt någon service eller managering.
Med det sagt har vi också ca 130 laptops som det inte händer ett förbannade något med. Långa inloggningstider som tar undervisningstid och annat skräp som inte för med sig vare sig undervisning, resultat eller utveckling framåt. Det har inget med äpplen, päron, fönster eller annat att göra. Just nu är det så här det ser ut hos oss.
Bara för att ett verktyg KAN göra en sak, behöver det inte vara på ett bra sätt.
Det vi satsar på är webbtjänster som är mer eller mindre oberoende av maskinvara. Märken kommer och går. Vem vet vilket företag som finns kvar om 10-15 år? Vi driver egna webbservrar (Ubuntu) med WordPress multisite för bloggar och Joomla för övriga webbsajter. Allt open source. Vi har vårat e-bibliotek på bibblis.se, vårat youtube på kunskapshubben.se, våra bloggar på site.arstaskolan.se och mattesajt på mattenauterna.se. Allt gräsrotsutvecklat. Och eleverna skapar en himlans massa material som de är sjukt stolta över och bryr sig om.
Så avslutningsvis är väl mina 2 cent att använda det verktyg som funkar bäst just nu för er verksamhet, använda tjänster som funkar i det långa loppet så att ni/vi kan byta hårdvara när något bättre dyker upp. Att inte binda upp sig på långa avtal utan att ha koll på dessa. Prova er fram och plocka in verktyg och testa dessa ute i verksamheten.
Dock måste jag väl också säga att detta är vad som funkar hos oss. Kanske inte hos er. Och jag tänker aldrig berätta för er vad ni behöver, för det vet ni bäst. Och ni har även era egna förutsättningar. Och som med alla arbetsplatser så är även skolor ibland helt olika varandra och sitter även fast i olika avtal som möjligör eller hindrar ett fritt val av verktyg.
Med det önskar jag alla oss som vill det bästa för våra elever en underbar dag!
Bra skrivet Micke!
Tackar! Har tänkt ett tag kring detta och sen måste man få ur sig det.
Jag blir så förbannad, ursäkta mig, men så in i bänken arg näg jag tänker på hur det är i vår kommun. Gick runt på din sida och såg att ni har 500 ipads och 130 bärbara. Vi har 6 stationära datorer och 12 bärbara på ca 100 elever!! Hur ska man kunna använda den fantastiska webben som lärresurs om man inte kommer åt den? Vårt nätverk fungerar var tredje dag cirkus och all passion och inspiration vissnar och dör när det praktiska inte fungerar. Jag har använt interaktiva sidor, blogg osv i min undervisning länge men jag ger snart upp. Vi håller på att skapa ett ojämlikt samhälle när vissa elever får möjlighet att arbeta med framtiden och vissa är kvar på stenåldern. Vi kan inte förutsätta att eleverna har tillgång till digitla teknik hemma för att kunna använda nätet som resurs. Hur har ni finansieratdet hela? Kommer det från skolans budget eller finns det någon central pengapung?
Det du säger om att bekräfta eleverna och att de får en målgrupp med sitt skolarbete är så viktigt. Att utveckla verksamheten från gräsrotsnivå och att stötta de it-nervösa i personalen med workshops och färdiga mallar. Alla i personlen gick pim-utbildningen men det är inte tillräckligt för de som tycker att it är svårt och läskigt. Lära av och med varandra elev som personal är vägen att gå.
Har du läst rektoredwards blogg? http://edwardrektor.blogspot.se/#!/2013/02/do-and-dont.html
Han har liknande tankar kring utveckling som du och även jag verkar ha.
Till en viktig fråga som jag inte fick svar på men som jag kanske inte ställde. Alla lära sig tar tid och att hitta resurser tar tid. Är en del av din tjänst vikt är siterna eller hur har ni löst det?
Nu ska jag gå ut och göra ohc förhoppningsvis bli en eldsjäl som kan sätta igång en revolution.
Jag håller med dig Åsa. Och tyvärr har vi redan ett olikt samhälle. Även gällande skolan.
Precis som rektoredward och pekar på så är vikten av fungerande verktyg och infrastruktur av yttersta vikt. Detsamma gäller också de tjänster vi jobbar med. Många vill jobba med IT som en integrerad del av undervisningen, men kan inte på grund av detta.
Jag är själv PIM-examinator, men tycker att det börjar kännas lite gammalt nu. Bra tanke från början dock.
Jag jobbar 100% som IT-pedagog. Det finns ingen arbetsbeskrivning, utan jag har en skolledning som litar på mig och att det jag lägger tid på är väl vald tid. Det innebär också att jag kan styra väldigt mycket över vad jag sysslar med. Skolledningen ger även personalen i övrigt stort utrymme att prova våra idéer och genomföra det vi vill göra.
Ut med dig och eldsjäla! 🙂 Det finns en massa människor här ute på the Interwebs som du kan bolla med!
Hej Igen!
Det är klart att det blir skillnad i satsningar när få vågar vara visionära och tänka långt. En fråga som jag ställde ovan som jag fortfarande funderar på är finansieringen. I och med att det tyvärr är en faktor så undrar jag hur ni har löst det i och med att 500 paddor knappast är gratis.
Visste väl att det var något jag glömt. Dels fick vi möjligheten att vara med i ett projekt om iPads i Stockholm stad, vilket gjorde att vi fick 360 st, sedan betalar vi allt ur egen ficka och jobbar oss nu upp mot någon form av framtid där vi ser en en-till-en-lösning för alla våra 730 elever.
Vi måste ju börja någonstans, men som sagt var, vårat it-arbete började för många år sedan, då vi också hade det riktigt skraltigt på hårdvarufronten.
Sista frågan, tror jag…Ser du några problem med att arbeta som ni gör ur elev- och lärarperspektiv?Var ordentligt självkritisk. Kommentarerna, modereras du? Rackarns nu blev det två. Tusen tack för din hjälp Micke. Låter dig veta hur det går med uppgiften och mejlar en kopia.
Hej igen, Åsa!
Jag förstår inte riktigt vad du menar med hur vi arbetar. Några problem ser jag inte mer än att jag önskade att utvecklingen gick lite snabbare. Men det är väl mer mitt problem, då jag gillar att dra på lite extra. 🙂
Som sagt, vilken del tänker du på när du undrar om vi ser några problem. Att arbeta publikt?
Ja, jag modererar kommentarerna på denna sajt. Fast jag har ett helt öppet kommentarssystem, så det är mer att ta bort något spam ibland. Jag behöver inte godkänna något, det åker ut på sajten på en gång.
Jag funderar på om alla elever tycker om att arbeta publikt? Jag har fått i uppdrag att problematisera men jag har som du svårt att se några problem andra än de vi diskuterat ovan. Är t.ex alltid alla kommentarer snälla och konstruktiva?
Ahh, du menar så.
Som vi ser det så finns det ju en massa förmågor vi tror eleverna kommer må väldigt bra av att ta med sig in i deras framtid. Bl a dessa;
Snälla och konstruktiva kommentarer kommer sig genom att jobba med t ex ”Two stars and a wish” och hela konceptet av hur de ska förhålla sig till sina medmänniskor både i verkliga livet och i sociala medier. Hur vill de bli uppfattade av andra och hur lär man sig hur man uppträder och förhåller sig till människor man kanske inte känner? Att kunna vara konstruktiv och saklig.
Allt vi gör är ju inte publikt, men att våga stå för och framföra sina åsikter och att våga stå för och visa upp sina arbeten är saker som eleverna får träna på. Jag skulle dock säga att jag inte stött på någon som inte vill visa upp det den gör. De finns dock säkert. Ingen blir ju tvingad, men det handlar om att bygga upp självförtroende mm.
Tack för en välformulerad text, Micke!
Jag verkar blir lika irriterad som du när skoldatordiskussionerna alltid slutar med ett hackande över vilket OS som är bäst/sämst. Fokus måste ju ligga på vad vi gör med all teknik. Ett av mina favoritcitat är: It’s not about the technology – it’s about the ways it’s used (Tim Rylands).
Tack själv! Ja, senast idag stötte jag på en person som letade teknik till sin skola utifrån vad den själv tyckte var intressant. Inte utifrån den pedagogiska nyttan och hur det skulle passa deras sätt att arbeta på. Återigen mycket ”Jag tycker…”.
Härom veckan diskuterade jag teknikvalet med några elever. Jag frågade dem om en Ferrari eller en Volvo V70 var bästa bilen. De var helt eniga om att Ferrarin var bäst. Då frågade jag om det fortfarande gäller om jag ska transportera en diskmaskin till stugan i de småländska skogarna? Då blev det lite tyst….
Haha! Stor tumme upp på det. 🙂