”Micke Kring, it-pedagog på Årstaskolan i Stockholm, har tilldelats Guldäpplejuryns särskilda pris. Ett pris som juryn kan tilldela ”en eller flera personer som har uträttat långvariga, betydelsefulla insatser för främjande av lärande med stöd av IT och medier”.”
Precis så här börjar pressreleasen från DIU som gick ut för någon timme sedan. Lagom till mitt fyrtionde levnadsår, varvid jag spenderat sexton av dessa med att jobba med digitaliseringen i skolans värld (och även lite innan dess, då jag lärde seniorer att skapa hemsidor och surfa på webben), får jag äran att ta emot detta hederspris för lång och trogen tjänst. 🙂
Eftersom det är första gången (och förmodligen den sista) som jag vinner ett pris för det jag gör så bär det sig inte bättre än att jag måste tacka en massa fantastiska människor. I egenskap av priset måste jag ju först och främst tacka den/de som nominerade mig. Att tänka sig att det finns människor därute som tycker jag är värd ett pris och dessutom plitat ned en nominering värmer en gammal mans hjärta. Det kan i och för sig vara så att ingen har nominerat mig, men nu har jag ändå tackat. Better be safe than sorry.
Sedan måste jag självklart tacka den otroligt kompetenta och trevliga juryn som valde helt rätt! 🙂 (Hur många smileys får en ha i ett blogginlägg?)
Men de som förtjänar allra störst tack är som vanligt mina fantastiska kollegor på Årstaskolan. Utan er, inget Guldäpple!
Jag hade för avsikt att skriva detta inlägg igår och började med det igår (läs, då priset blev publikt), men det mest fantastiska hände. Telefon, dator och padda började leva om och spruta ur sig en massa notiser från när och fjärran med en massa gratulationer.
Flera hundra mail, tweets, facebookkommentarer, sms och annat gjorde att jag la ned arbetet från ca 14.00 för att besvara alla. Och jag hoppas att jag inte missat att tacka någon. Ett stort tack till er alla! Ni gjorde verkligen min dag – och fortsätter dessutom med det idag.
I vanliga fall är jag sjukt dålig på att ta emot beröm, men just för detta kommer jag göra ett undantag och faktiskt ta emot alla fina ord utan att vrida på mig lite obekvämt.
När detta är över kryper jag tillbaka bakom rattarna där jag hör hemma och lämnar rampljuset. Min roll är som möjliggörare för andra. Det är där jag trivs bäst och har möjlighet att jobba hårt och fokuserat på det som gör skillnad.
Om jag lite snabbt ser tillbaka på alla dessa år på Årstaskolan, har mycket hänt med tekniken, men några saker är sig likt. Samarbetet, värdegrunden, synsättet på eleverna och respekten för deras arbete, det hårda arbetet och viljan att alltid sikta för högt.
Återigen, ett stort tack till er alla! Vill ni träffa mig på riktigt så kommer jag finnas på Skolforum på måndagen vecka 44. Då får jag kliva upp på scenen och motta mitt pris.
