Så här på söndagen efter vårt [MLabs] lilla släpp av tjänsten Moobis.se, har det kommit in en del frågor kring Moobis och framförallt varför vi dragit igång det.
Men vi gör så här, vi backar bandet en bit. Sisådär en 7-8 år… En kommunal skola i Stockholm som har det riktigt knakigt med ekonomin, en skola som haft ett par år av ombyggnation, rektorsbyten och annat.
Men… också en skola som har en fantastisk kärna av bra och kompetent personal. Personal med ett brett spektra av kompetenser och som inte är vare sig rädda för att använda eller visa dessa.
Personal som har kul tillsammans, gillar att bolla idéer och skapa saker tillsammans.
Så vad har detta med Moobis att göra? Jo, det har allt med Moobis och tanken bakom Moobis att göra.
I de följande åren lärde vi oss att hinder är till för att ta oss runt. Kan vi inte ta oss runt, spränger vi oss igenom. Och om vi verkligen ville jobba med moderna verktyg, försöka göra undervisningen viktig och på riktigt, fick vi krama ur allt från de små resurser vi hade.
Med alla olika typer av hårdvara vi och eleverna hade, blev tanken om det plattformsoberoende verktygen en realitet. Vi började bygga webbtjänster och sätta upp bloggar, som i stort sätt endast skulle behöva en webbläsare för att fungera. Kunskapshubben, WordPressbloggar, Bibblis, Mattenauterna och alla dessa tjänster kommer ur detta.
Vi försökte bara hitta enkla lösningar, prestigelöst och oberoende status, som funkade för oss. Och det gör vi fortfarande. Lösningar som kom från vad vi behövde. Ur skolan av skolan. Gräsrotsutvecklat.
Sakta med säkert blev ekonomin bättre och till sist riktigt bra, då vi fick fler och fler elever. Vi växte och fick ännu fler toppedagoger. Och till sist kunde även vi rulla ut utrustning till eleverna i större skala. Och då var vi redo. Vi hade vårt ekosystem av tjänster.
Tittar man lite runtom i världen, så får jag känslan av att det oftast är andra vägen de flesta går, d v s att man rullar ut en massa utrustning och sedan börjar tänka på hur detta ska användas. [Se t ex NESTA-rapporten om hur England spenderat ca 1 miljard pund de senaste 5 åren på IT i skolan]
Sakta men säkert började också skolsverige att höra av sig till oss och föreläsningar, runda-bord-samtal, studiebesök och annat hör nästan till vår vardag numera.
Men vi har långt kvar. Som det känns är vi fortfarande i startgroparna. Men med fantastiska möjligheter.
Då det är mycket vi inte får / fått bestämma själv om, som ex hårdvara och andra större saker, har vi dock haft möjligheten från både kommun och skolledning att verka fritt gällande nätets möjligheter. Högt i tak och fingrarna borta från kakburken, men så ser det inte ut överallt och det vittnar många om under alla de samtal jag haft med skolmänniskor runtom i vårt land.
Alla har inte heller möjligheten att bygga sina egna tjänster, men drivkraften i att använda digitala verktyg finns där.
Och det är där vi kliver in. Jag och Martin Claesson tänkte att det finns ett gap som behöver fyllas. Ett gap mellan det pedagogiska verkstadsgolvet, där vi snabbt behöver tillgång till enkla tjänster – upp till det som ofta beställs av kommuner och andra i form av komplicerade, inlåsta, egenutvecklade system.
Möjligheterna i att själv kunna bygga egna läromedel, använda verktyg som faktiskt används i verkligheten, lyfta fram elevers arbeten och låta dem få en autentisk mottagare är bara några fördelar vi sett och ser.
Moobis.se är den första tjänsten vi släpper. Det är en WordPress multisite, som gör det möjligt att sätta upp bloggar / webbsajter med några klick och på någon minut. Dessutom är det reklamfritt [jag har sett några obehagliga exempel på reklam på skolbloggar, men det i sig är en annan historia].
Det är också ett sätt att säga tack. Ett tack till alla som fyller oss med energi, tankar och idéer. Och ett hopp om att vi i skolan tillsammans kan fortsätta bygga en modern skola som är relevant för våra elever.
Vi hoppas på att Moobis.se kan byggas av oss som jobbar i skolan. Saknar ni möjligheter, hör av er! Gå med i vår Facebookgrupp eller maila oss.
Tack för oss och glöm inte att det som dock alltid är viktigast är pedagogen. Tekniken är bara ett verktyg.
”What is clear is that no technology has an impact on learning in its own right…” – från NESTA-rapporten
LÄNKAR: http://moobis.se
