#HOPP14 – Att realisera en idé

Två dagar har gått sedan gick av stapeln, men över ett halvår har gått sedan vi började planera det.
Att summera själva eventet i sig, kommer vi nog göra i ett Tänktankenavsnitt när allt har fått marinera klart.
Det jag skulle vilja poängtera i detta korta lilla inlägg – och som jag tycker är rätt träffsäkert gällande hur vi jobbar här (sett ur mina ögon) – är nyttjandet av varandras kompetenser, villigheten att göra det där lilla (eller ganska stora) extra för verksamheten samt det goda ledarskapet.

Oavsett om det handlar om events, föreläsningar, besök eller den ”vanliga operativa driften” så blir jag lika glatt överraskad varje gång då mina kära kollegor (här räknar jag givetvis in eleverna också) alltid kliver fram och levererar.

Hur kommer det sig att dessa människor drivs att göra detta? Det finns säkerligen en massa svar på detta, men jag tror att en av de stora anledningarna är möjligheter. Möjligheter att realisera idéer till något som blir till på riktigt.
Vi vill ju att vi på skolan ska känna att allt är möjligt. I detta fall var det våra bägge kuratorer på skolan, Martin Brav och Olof Hedtjärn som hade en idé om ett event som skulle kretsa kring olika människors berättelser. De presenterade denna idé och vi var några som hakade på. En budget sattes av skolledningen och planeringen startade. Fixa föreläsare, personal, lokaler, mat, program, trycksaker, DJ, webb, kontakt, klädhängare, bord, städ samt en miljon andra småsaker.
Jag vet hur hårt dessa båda initiativtagare har jobbat – och att se hur säcken knyts ihop samt att vi lyckades leverera ett lyckat event där allt bara rullade på, skapar en enorm glädje i mig.
Att kunna luta sig tillbaka och se hur alla jobbar för varandra. Tar ansvar för sina områden. Då känns alla extra timmar värda flera gånger om. För extra timmar blir det. Vi har ju vårt primära jobb att sköta i första hand.

Det är ett härligt klimat att jobba i och nu sitter jag bara och väntar på nästa idé att få hoppa på. Måste bara smälta tomheten som ett sånt här projekt lämnar efter sig först. Ett stort tack för att jag fick vara med på ett hörn på denna resa.

Jag tänker inte nämna några namn, förutom de jag nämnt, då det (som vanligt) är en kollektiv insats. Jag skulle vilja rikta ett stort tack till all personal och alla elever på skolan, som bjuder på sig själva i vått och torrt. Ni är grymma!

Ett stort tack till alla er som besökte oss och bidrog till den fantastiska dag det blev. Givetvis också ett stort tack till alla föredragshållare som packade oss fulla med tankar och funderingar!

  1. Har sagt det förr. Ni är hjältar. Tyvärr missade jag denna gång.

Kommentarer är stängda.