Eftersom jag är mitt emellan två jobb nu, så tänkte jag ta upp 3 saker som jag hade jobbat vidare med om jag hade varit kvar på Årstaskolan. Saker som i min roll legat på absolut högsta prioritet. Saker som jag tycker är extra viktiga gällande skola just nu och ett bra tag framöver. Jag vet inte om det finns någon lösning, men jag hoppas verkligen det.
Kommentera gärna och fyll på om ni tycker jag är helt ute och cyklar eller om ni har lösningar eller bara vill säga hej. Även om min anställning var på Årstaskolan, så har jag alltid sett min roll i ett större perspektiv där Sverige AB måste gå först. Någon måste ju ta hand om mig när jag går i pension och vi måste ha välutbildade människor för att detta ska rulla vidare och för att vi ska vara konkurrenskraftiga.
1. Elevers frånvaro – få tillbaka eleverna till skolan efter pandemin
Jag har sedan 2018 analyserat och hållit koll på elevfrånvaro på Årstaskolan. 2020 så drog det iväg ordentligt, av förståeliga skäl. Problemet som jag ser det är att siffrorna inte går nedåt nu efter pandemin. Frånvaron är fortsatt väldigt hög. Andra skolor jag pratat med har samma problem. Har ni koll på er skola och hur det ser ut?
Tyvärr har jag hittat väldigt lite sverigesiffror på detta, men Skolverket släppte 2021 en nationell kartläggning.
Varför är det oroande? 2019, före covid-19 så var det cirka 1 av 7 elever som hade en total frånvaro på minst 15% (vilket är mycket). 2020 var den siffran uppe i 1 av 4 elever. Och allt tyder på att detta är en underskattning av den faktiska frånvaron. Oroande är också att frånvaron ökat mycket bland de riktigt unga eleverna. Allt för många elever missar allt för mycket undervisning där grunderna för deras läs- och skrivkunnighet sätts.
Jag ser inte att siffrorna sjunker, utan snarare kanske till och med ökar.
Vad bör vi göra? Gå igenom era siffror och se hur det ser ut hos er. Fundera på vad som har hänt och varför? Här behövs krafttag innan dessa årskullar hamnar för långt efter. Det håller inte hur länge som helst. Här behövs samverkan mellan olika professioner, skola och föräldrar.
Nationell kartläggning av elevfrånvaro – Skolverket
2. Sluta använda endast betyg som mått på kvalitet, underlag för att ta beslut, mäta eller jämföra skolor på
Om vi på riktigt ska kunna analysera vad som fungerar / inte fungerar i skola, så måste alla politiker, huvudmän, skolor, föräldrar och andra sluta låtsas att betyg är ett absolut mått på elevers kunskap och därmed kvalitet på undervisning och skola. Förutom att skola är marknad så är betyg en bedömningssport. Vi skulle inte ta på allvar om endast domare från Sverige fick bedöma Sveriges simhoppare i OS – och på samma sätt kan inte en skola säga att de har utvecklat / förbättrat sin verksamhet, undervisning och resultat endast genom att visa upp sina betyg (bedömning) och prata om meritvärden.
Om vi ska ha en skola som vilar på bland annat ”vetenskaplig grund” så måste vi ta in och analysera alla de datapunkter vi redan har. Vi kan inte bara välja en av dem. Betyg är viktigt för eleverna eftersom det är en sorteringsmekanism, men betyg skiljer sig alldeles för mycket mellan skolor och även inom skolor för att endast användas för analys. Varför det är så, kan vi lämna därhän i detta inlägg. Men problem uppstår när politiker, huvudmän, företag och andra lyfter fram mirakelskolor, mirakelmänniskor, mirakelmetoder, digitalisering eller liknande som ska spridas till andra skolor på grund av att dessa skolor, metoder eller liknande höjt betyg eller meritvärden. Jag har roat mig under många år att kolla upp avvikelser i de nationella proven när jag ser dessa mirakel. Tyvärr är det ofta så att det sällan är några mirakel, utan något annat. Inte alltid. Men allt för ofta.
I sämsta fall kommer en massa resurser, i form av tid, energi och liknande läggas på något som inte ger något, eller ännu värre leder till försämringar av verksamheten.
Om vi istället vill jobba datadrivet och försöka göra skillnad i vår organisation på riktigt, så ser vi betyg som en datapunkt av många datapunkter som vi redan har och som lärare pliktfullt redan registrerar men sällan får tillgång till som; nationella prov, omdömen, stanine, bedömningsstöd, frånvaro, extra anpassningar, åtgärdsprogram, speciallärarstöd, brukarenkäter, screeningar och annat. Din skola kanske inte kommer se lika bra ut utåt, men det handlar om att vi alla måste göra allt, inte bara för vår skolas och våra barns skull – utan för hela Sveriges bästa först och främst.
Sedan jag och en av mina absoluta favoritlärare tog våra första steg att samköra flera datapunkter runt 2018, så har vi hittat en massa intressanta saker. Vi har kunnat förutse problem som besannats terminen efter, hittat utvecklingsområden för lärare och skolledare samt identifierad elever som eventuellt hamnat mellan stolarna som behöver extra hjälp. Att dessutom kunna ge en mer nyanserad bild för lärare som tar över vid stadieövergångar, som från årskurs 3 till 4 och årskurs 6 till 7 kommer att ge mycket i form av möjligheten för de övertagande lärarnas planering av kommande undervisning – och möjligheten att kunna lägga den kommande undervisningen på rätt nivå.
Jag tror att en skola skulle kunna ha så otroligt mycket hjälp av att på riktigt börja analysera all data man har. Men då måste också verktygen finnas där. Att inte skolplattformar utvecklats mer under de 20 senaste åren är lite sorgligt, men tills vidare tror jag att det är värt att ni lägger den extra tiden på att göra det själva.
Viktigt att påpeka är att data inte ska användas för att skuldbelägga någon, utan för att hitta sätt att förbättra verksamheten.
3. Kom överens om vad vi pratar om när vi pratar om digitalisering i skolan – eller sluta prata om digitalisering
En annan sak som jag länge tänkt göra ett längre inlägg om – till och med kanske en liten föreläsning om – är detta missanvändande av ordet digitalisering i skola. Nu när politiker gör inspel och pausar ”digitaliseringen” i skolan så är det än mer aktuellt. Säg inte digitalisering. Prata klarspråk! Det gäller alla. Politiker, huvudmän, media, skolor, människor. Prata konkret om vad ni menar när ni talar om digitalisering. Om jag jobbat kvar i skolan hade jag fortsatt velat få min lön direkt till mitt konto istället för en check. Jag hade fortsatt velat kommunicera via mail, chat eller mobiltelefon. Jag hade fortsatt velat schemalägga i digitala system. Men det är förmodligen inte det ni menar när ni vill peka på problem med ”digitalisering” i skolan. Så tala klarspråk.
Det finns massvis med dålig ”digitalisering” i skolan, både gällande den pedagogiska biten såväl som den administrativa. Jag är den första att skriva under på att vi lägger på tok för mycket pengar på digitalisering, mot för vad vi får ut av det ur elevperspektivet. Det viktiga här är signalvärdet av att ni som uttalar er vet vad ni pratar om. Om ni tycker att elever använder datorer för mycket på lektionstid, säg det i så fall. Men se då till att ni har argument till varför ni säger det och även att ni har fakta på det och att det inte är anekdotiskt.
Jag har länge jobbat på en skola som setts som en föregångsskola inom digitalisering, dit folk från hela världen har kommit för att ta del av våra erfarenheter. Vi har eget ”Youtube”, eget e-bibliotek för elevernas egenpublicerade böcker, egna appar, bloggar, och en massa andra sajter och saker, varsin enhet till alla elever, men… också ett eget skolbibliotek, en massa fokus på att läsa (analogt) och helt ”vanlig” undervisning. Ingenting är svartvitt. Det mesta är en härlig gråskala och de flesta lärare vet vilket verktyg som är bäst för de olika lärsituationerna. Dock… som med allt nytt, kan det givetvis hända att människor ibland går fel. Det är okej. Det är en del av att utvecklas och digitalisering av skolan är fortfarande någonting nytt. Det behöver utforskas. Det behöver skapas erfarenheter som beprövas.
Om vi pratar mer klarspråk och skippar att vinna poäng, så kan vi nog hitta en väg framåt, där både analogt och digitalt kan spela tillsammans. I bilden ovan så ser ni en av (alla) eleverna i årskurs 3 på Årstaskolan som med kartong, sax, klister, pennor, papper och annat skapat ett gaming-rum där hen även har programmerat belysning som automatiskt tänds när det blir mörkt med en Micro:bit. Här har de bland annat jobbat med skala och mätning i matematik. I teknikämnet så har konstruktion och dokumentation varit i fokus tillsammans med programmering. Men de har även skrivit om sina rum på engelskan. Som sagt var… det är få saker som är svartvita. Det mesta är nog en form av gråskala.
Just ja, en av teknikämnet huvudsyften enligt läroplanen är ”att eleverna ska utveckla intresse för och kunskaper om tekniken som omger oss.” Någonting säger mig att det finns en hel del digitalisering där.
