När jag träffar andra skolmänniskor, antingen i köttet eller digitalt, för att diskutera IKT i skolan, brukar en del uttrycka en viss nedslående känsla av att…
…”vi-skulle-aldrig-kunna-göra-det-ni-gör” av olika anledningar. En del andra känner sig ensamma i sin IKT-satsning, där denne någon kanske är den enda som har en blogg och försöker få med sig sina måttligt intresserade kollegor på tåget.
Några andra tänker lite uppgivet på sin en-till-tjugofyra-utrustning och undrar hur de ska kunna uppfylla de digitala kraven i läroplanen. På annorstädes håll blåser Jantes vindar förbi ett personalrum med misstänksamma kollegor, där en lärare tar upp alldeles för mycket plats med sina digitala alster.
Been there, done that, seen it all. Det suger, för att använda två små ord. Och dessutom är det illa att detta fortfarande är en verklighet 2012 i olika skolor runtom i vårt land.
En del har planer och diskuterar kring att dra igång [insert valfritt IKT-nånting] på sin skola och har kommit olika långt i dessa planer/diskussioner, men upplever att det tar lång tid att komma fram till något. Ofta hör jag också olika former av ”tänk om vi hade ett…” eller ”tänk om vi också kunde…”.
Jag har ett förslag denna måndagmorgon. Skippa planerna. Skippa strategierna. Skippa Jante. Skippa prestige. Skippa avsaknandet av resurser. Skippa ”tänk om…”. Åtminstone för ett litet tag. Och GÖR!
Använd de resurser du har till hands, hur små de än är. Ta tag i en kollega som vill som du, ju fler desto bättre (är du ensam, så får du köra själv). Starta den där bloggen. Filma den där lektionen du tror kan hjälpa dina elever och lägg upp på Youtube. Låt dina elever publicera sina böcker på nätet och låt de bli kreativa producenter med en autentisk publik. Dela med dig av det du och dina elever gör. Skapa en transparens mellan världen och ditt klassrum. Eller sätt igång någon av alla de andra fantastiska pedagogiska idéer som du bär på. Hur man konkret kan jobba med IKT i skolan kan man skriva precis hur mycket som helst om.
Men gör det inte imorgon. Gör det nu!
Även om det blåser snålt i början, så blir det bättre. Jag lovar. Kanske inte direkt, men det kommer. Förhoppningsvis har du en bra skolledning som ger dig/er utrymmet att testa dig/er fram. För det måste man göra. Och tillåta sig själv och andra att misslyckas. Då kommer du/ni att lyckas. Men du/ni måste göra det och driva det själv, för ingen annan kommer göra det åt dig/er. Och vänta inte på det där nya systemet som kommunen skulle släppa som ska ”fixa-allt-å-lite-till”, för det kommer det inte göra.
Allt vi gör och har gjort har växt fram ur pedagogiska idéer, behov och funderingar som bollats mellan oss kollegor. Och vi har bara gjort. Och vi gör. Hela tiden. Inofficiella möten, pang, nu kör vi. Upp med en sajt, skapa en tjänst/projekt/tema eller något annat. Därefter har de sedan växt sig starka eller självdött. Vidareutveckla, riv ner, bygg igen. Maximera de pedagogiska vinsterna och sikta ännu högre.
Blanda och mixa olika yrkeskategorier på skolan och låt alla vara med och peta i, och komma med idéer. Alla ser vi saker från olika perspektiv. Elever, Pedagoger, Intendenter, IT-människor, Föräldrar…
Det viktiga är att vi plockar upp idéer från oss som jobbar i eller runt verksamheten och skapar lösningar för oss, som vi äger och kan påverka. Då händer det saker.
Tänk enkelt och tänk inte teknik. Tänk alltid pedagogik och vad vi vill uppnå! Och evolutionärt. Utveckla. Allt kan alltid bli bättre.
Jag går med ett leende till min arbetsplats varje dag, för jag vet att något spännande och roligt oftast händer. Nya tankar, idéer och spännande diskussioner. Toppenkollegor som alltid ger allt i alla lägen. Och hur hinner vi med detta? Jag vet inte, vi pratar aldrig om tid. Däremot om skolutveckling och lärande. Och där kommer IKT in som ett fantastiskt verktyg
